Det har hunnit bli en hel del sjuka festkvällar under åren, och jag tänkte berätta tre av mina bästa festhändelser!
Den första är från Halloween när jag gick på Geijer:
Vi är inne några stycken på min vän Frejas rum, och jag sitter på sängen med en kille. Han tittar mig djupt in i ögonen och säger att jag är som en mystisk varelse som krypit upp från underjorden och blivit en av de vackrste kvinnorna på jorden, att jag är en gudinna. Den komplimangen har fortfarande en ohotad förstaplats hos mig haha.
Efter en stund går jag ut och hänger i korridoren med några andra. Då kommer en snubbe in genom ytterdörren, och hans hår brinner!!!! Jag hinner tänka " wow, vad han satsat på sin utklädnad, visste inte att han var stuntman" innan några i panik släcker hans hår. Han var ingen stuntman, och ceciliagården luktar fortfarande bränt hår tror jag.
Lite längre ner i korridoren har två kompisar örfilstävling om vem som klarade mest, och jag tänkte stajla och visa mina stagefightingkunskaper, men missade den jag tänkte slå och fortsätter med knytnäven in i en annan polares ansikte. Lite pinsamt att gå runt och slå folk på fest, det är ju inget jag brukar syssla med.
Sentsent på natten när festen börjat dö hittade jag Conchita Wurst (vi på bilden där uppe) och vi satte oss på mitt rum och tittade på Eksons postorderhemsida i två timmar. Vi hade fruktansvärt kul och diskuterade peruker och strumpeband för fulla muggar.
Bilden är från vår reunion i Bjärnum, när jag och Elin författade ett brev till vår kära gamla granne, sent på natten.
Historia nummer två är från Bjärnum, när jag och min sambo Elin skulle ha kräftskiva! Vi hade jättetrevligt och åt kräftor och allt som hör till, och sen dukade vi bort borden från mitt rum och hade vanlig fest. Några satt på uteplatsen och sjöng stämsång, andra hängde i min säng och spillde rödvin och så det ringde på dörren! Elin går och öppnar och hämtar sen mig. I dörren hänger vår osköna granne, en 40-årig familjefar som uppenbarligen druckit lika mycket som vi, och med sig har han en ung kille som tydligen var hans kusin. Han ville komma in på festen, och 19-åriga Josefin hade inte tillräckligt mycket skinn på näsan då för att köra ut honom, så in fick han komma.
Man kan säga att de två figurerna var aningen malplacerade på vår fest med musikalmänniskor, och den läbbiga grannen var kramsugen. Det var inte jag, och några kompisar bad de två Bjärnumsinvånarna att dra därifrån. Efter att en snubbe i min klass pratat allvar och sagt att de inte passade in här gick de äntligen.
Helgen därpå var det fest på Tre hammare, och dagen efter 08.00 ringer den här mannen på hos oss och skäller ut mig efter noter eftersom han jobbade tidigt och de hade barn. Innerst inne funderade jag på hur mycket roll det spelade helgen innan när han också ville vara med på fest hos två 19-åringar.
Den sista bilden och historien är från en kväll i Göteborg! Träffade på Loke på Andra lång, och insåg att jag verkligen bodde i Göteborg nu.
Den här historien utspelar sig efter att jag hade sett föreställningen 'The full monty'. Jag och Vendela i min klass, plus hennes rumskamrater bestämmer oss för att vi ska gå till Henriksberg (som är en nattklubb), och tar spånken dit. Vi stter i lugn och ro (så lugnt det kan va på en spårvagn klockan 12 på natten i gbg) och helt plötsligt tar en av Vendelas rummisar upp telefonen och börjar bråka högljutt med personen i andra ändan av luren. Personerna runtomkring oss blir ganska obekväma, inklusive jag, tills vi kliver av. Det visade sig att det hade kommit kontrollanter och att det här var ett sätt att få dom att inte kolla oss! Och det funkade! Tacktack sa jag som slapp få böter på 800 kronor.
På Henriksberg har de karaoke, så det var den givna våningen jag och Vendela begav oss till. Vi skrev upp oss på 'Don't stop believing' och när låten väl kom gjorde vi en show som få kommer glömma. Jag gömde mig när hon tog första versen, och dök sedan upp mystiskt från ett mörkt hörn. Man hade kunnat tro att vi hade repat på koreografin innan, stämmorna likaså, för det var magiskt. (det lät förjävligt och jag ramlade en gång).
MEN, alla fulla människor blev imponerade, och efter det blev det en lång barfotapromenad med klackarna i handen ner till järntorget.
Man kan säga att jag har haft roligt under åren, men det vore en underdrift! och dessa historier är ändå bara toppen på isberget...
0 kommentar(er)
