Men det är inte verkligheten. Jag tror att bara de som satsar hundra procent på att stå på scen verkligen förstår vad det innebär. Vilket hårt jobb det ligger bakom. När jag säger "sjunga och dansa lite" är det ju egentligen inte alls det det innebär, för mig.
Jag ska försöka berätta sanningen om att vara musikalartist för er här:
- Det innebär att ringa gråtsamtal till sin mamma klockan åtta en torsdagkväll för att man är så trött att man inte kan planera sitt eget liv.
- Det innebär att tvätta ca 10 uppsättningar av olika danskläder i veckan.
- Det innebär att trösta någon varje dag i slutet av terminen för att alla är på bristningsgränsen. En dag är man den starka,nästa dag är det en själv som får bli buren.
- Det innebär att alltid vara lite svettig och oftast ha på sig minst två lager kläder varje morgon.
- Det innebär att försöka ignorera diskhögen som växer varje dag.
- Det innebär att hela tiden bedöma sig själv och vara sin hårdaste kritiker. Att vara i ständig självreflektion över sin kropp som är ens instrument och ens sinne som spelar instrumentet.
- Att ha ständig träningsvärk.
- Att alltid undra om man var lite "för mycket".
- Att få tusen komplimanger men fortfarande minnas de där kommentarerna som inte var lika snälla.
- Att stuka foten dagen innan examination.
- Att ständigt vara rädd för att bli sjuk och äta ohälsosamma mängder c-vitamin och ingefära (blir nog aldrig ohälsosamt ändå).
- Det innebär att se många människor som delade ens dröm sakta försvinna i periferin och byta riktning.
- Att få diss och nej tusen gånger om.
- Det innebär att repa sent på nätterna och "bara köra en sista gång" tre gånger.
- Det innebär att lära in en text på en kväll och kunna den felfritt dagen därpå.
- Att ständigt tveka på om man klarar det, och inte bli hjälpt av att andra undrar vad man ska jobba med "på riktigt".
- Det innebär också så otroligt mycket glädje.
Ibland när det känns såhär extratungt som det gör nu så måste man bara stanna upp och fundera på varför man gör det egentligen. Det är ganska svårt att sätta fingret på. Applåderna. Människorna man träffar. De som man jobbar ihop med och blir nära med från första stund, för att man måste. Illusionen man skapar tillsammans för publiken. Glittret.
Jag tror att det är allt det här som gör att jag älskar det så innerligt. Både det tunga och det lätta, det goda och det onda.
Musikalen.
1 kommentar(er)
